Archive for augusti, 2009

Klart judarna ska ha organ!
augusti 21, 2009

Alla verkar vara bestörta över den påstådda organplundringen av palestinier. Att regimer benhandlar sin egen* och andras befolkningar som resurser att nyttja är inget nytt. I Argentina kastade de ut vänsterradikaler från helikoptrar över Atlanten och adopterade bort barnen till barnlösa juntavänner, Dr Josef Mengele utvecklade vetenskapen i kvalfyllda experiment under kriget och nu verkar den israeliska militärmakten rulla på i samma spår när de skär upp buken på samma personer de skadeskjutit. En form av rationalitet som kanske inspirerats av kineserna som beskylls för att sälja vidare organen från avrättade kriminella. Ja menar, de ska ju ändå dö.

Så helt ärligt kan jag inte begripa vad det gnälls över. Om man ändå ska slå ihjäl fienden kan man ju lika gärna maximera nyttan – för är det inte just det som den neoklassiska ekonomin säger om oss människor?

* Israels behandling av judiska överlevande från förintelsen är en historia för sig. Överlevare återvänder till Tyskland (!) för att kunna leva ett dräligt liv, då de betraktas som paria i Israel och får tigga för det mest basala.

Annonser

Bombade rubriksättare
augusti 20, 2009

Rubriksättare har en egendomlig förmåga att sprida dumheter och rena lögner, bara för att få till en catchy och kort mening. Ofta motsäger själva artikelinnehållet rubriken. Då normalläsaren läser rubriker, ibland ingressen och sällan hela artikeln är det just rubriceringen som sprider ”sanningen”.

Lite varstans i medierna sprider sig nu rubriken ”Lockerbiebombaren frigiven”. Att vara dömd för något är inte samma sak som att man är skyldig till det dådet. Domen mot Abdelbaset Ali al-Megrahi har fått svidande kritik av juridisk expertis och snarare ska betraktas som en politisk dom – då kostnaden i prestige och eventuella skadeståndskrav från Libyens sida mot ett över tio år långt handelsembargo initierat av FN på USA:s och Storbritanniens ”order” vore för hög för ett frikännande. Men rubriksättaren denne vet minsann!

Med tanke på att journalisten Anders Hellberg komplicerar fallet och bland annat påpekar att den brittiska anhöriggruppens talesman menar att:

– Jag har aldrig trott att Megrahi hade något med Lockerbie att göra, han har helt enkelt blivit en syndabock i ett politiskt spel. Irans inblandning har aldrig klarlagts.

Så blir det extra genant. Det är ju faktiskt en fördel att läsa de artiklar man ska rubricera. I stället för att sprida maktens ord och mening.

Jag å Fredrik Malm = sant?
augusti 14, 2009

Även en blind måste träffa rätt någon gång sägs det. När nu Kurdo Baksi är ute och känner efter i sitt hjärta kan han inte acceptera att Nationaldemokraternas tidning eventuell kommer erhålla presstöd. Visst kan det låta absurt att staten ska underhålla spridandet av rasism, fördomar och illasinnade påståenden om folk och fän i landet vi bor. Men de här kraven dyker alltid upp i omgångar att demonstrationsrätten ska inskränkas eller att ”rasistiska” organisationer ska förbjudas*.

Fredrik Malm (fp) argumenterade emot detta av konsekvensskäl – lika för alla och avgränsningsskäl. Här står vi på samma sida. Likt DN. Även om orsakerna kan skifta.

Men mycket riktigt förvandlar Baksi i sin argumentation det till ett allmänt hållet förhållningssätt att organisationer som inte accepterar ”demokratin” och ”de mänskliga rättigheterna” inte skulle komma i fråga, inte heller de som undergräver ordningen. I ett slag går han från att (nd) inte ska få presstöd till en närmast tankeförbudslag. Tänk rätt, så som vi har bestämt vad som är rätt så får du cash.

Nej tack. Jag vill inte tänka som Kurdo Baksi.

* I ”demokratin” Tyskland är de glada i att förbjuda, allt enligt författningen. Tyska kommunistpartiet förbjöds 1956 i BRD (med tanke på att KPD var det första parti som även förbjöds av nazisterna och borgarna 1933 så har det en viss beska i smaken), diverse nazikonstellationer är alltid uppe till granskning, speltillverkare kan inte använda swastikan i historiska dataspel, bär du på en PKK-fana släpas du ut av resliga män i polisuniform etc etc.

”Liberal” skendebatt om terrorism
augusti 8, 2009

Ronald Reagans utrikesminister George Schultz konstaterade 1984 att ”[v]i vet vet hur man skiljer terrorister från frihetskämpar, så när vi ser oss om i världen har vi inga som helst svårigheter att skilja den ene från den andre”*. Det menar även Fighters + Lovers som sponsrar palestinska Pflp och colombianska Farc (förvisso civil verksamhet). Det här har upprört många liberala debattörer.

I två rätt förvirrade inlägg på Newsmill ”debatteras” frågan av Fredrik Malm och Ayman Osman. Men den visar väl vad det handlar om. Det har inte ett jota att göra om någon är ”terrorist” eller ”frihetskämpe” utan om var sympatierna ligger. Vilka intressen man stödjer. I detta blir terroristepitet inte bara ett ideologiskt slagträ, utan även ett maktpolitiskt redskap då det medför juridiskt-praktiska implikationer.

Det som alla statsvetare (och tänkande medborgare) känner till är att alla stater bygger sin rätt och suveränitet (både mot andra stater och sina egna medborgare) på våld eller hot om våld (och andra tvångsmässiga sanktioner). Mao Zedong uttryckte det cyniskt men klart: all politisk makt härstammar ur gevärspipan**.

Ingen stat kommer ju någonsin erkänna att en grupp, rörelse eller organisation bryter dess våldsmonopol. Oavsett vad moralen, lagen eller internationell rätt säger. Därför blir hela debatten en skendiskussion.

Huruvida Pflp hamnar under en terroristdefinition given av EU har lika stort intellektuellt värde som att iranska parlamentet terrorklassade CIA 2007. Att då utgå ifrån vad den eller den rörelsen har genomfört vid enskilda händelser visar bara extra tydligt hur löjeväckande det kan bli.

Pflp som övergav sin strategi med flygkapningar för flera decennier sedan har vid ett fåtal tillfällen tagit på sig attacker som drabbat civila***. Skall det utgöra basen för ett ställningstagande i en konflikt blir det lite knivigt. Den 14 juni 1986 sprängde ANC: väpnade gren Umkhonto we Sizwe av en bomb utanför en bar i Durban. Ska man då avfärda ANC och dess kamp mot Apartheidregimen utifrån ett dåd som skadade och dödade civila? Och vad säger man om de allierades terrorbombningar över Tyskland och Japan under det andra världskriget? Medvetna attacker riktade mot städer utan relevant tillverkning, ett försök att knäcka befolkningens moral genom massmord.

nelson_mandela_narrowweb__300x3780

Terroristhövding

Terrorstämplingarna lär hagla. Dag som natt över historien och nuet. Så det handlar om politik och intressemotsättningar. Men vi blir i alla fall undervisade i den högre skolan av hyckleri när vi lyssnar på dessa ”upprörda” stämmor i debatten.

* Vapen och stöd gick till bland annat Contras i Nicaragua, Röda Khmererna i Kambodja och Mujahedin (inklusive Usama Bin Laden) i Afghanistan.

** Vad många inte begriper är att detta inte är en åsikt, uppmaning eller legitimering av våldet som redskap utan en realitet.

*** Det bör noteras att Pflp anser att de israeliska bosättningarna är militära mål. (Ärligt talat tror jag att respektive indianstam i nordamerika gav blanka fan i om deras områden togs över av ”militära” kavallerister eller ”civila” (beväpnade) farmare).

Det lär brinna i fler förorter
augusti 7, 2009

Det ska  i ärlighetens namn sägas att jag inte minns mycket av Franz Fanons uppgörelse med kolonialismens mentalitet i Jordens fördömda. Kontentan var att både herreman och förslavad förvreds, något andra har vittnat om som George Orwell. Då kolonialismen plockade fram det sämsta inom många av de koloniserade; den lismande, servila och självutplånade mentaliteten kan man finna inom alla hierarkiska system men blir extra tydligt när stigmat sitter i hudfärgen.

Att svaret måste komma genom ett stålbad av blod och eld kanske inte var en historisk nödvändighet, men likaså ett historiskt faktum när befrielserörelserna spände på sig patronväskorna. Och utkämpades långa och kostsamma krig för att återupprätta sin värdighet och den ”frihet” som det vurmades för på de liberala klubbarna i London och  Paris. Men det var inte i imperialismens hjärta det brann utan det var byarna i brittiska Kenya och Malaya, nederländska Indonesien, portugisiska Angola och Guinnea-Bissau/Kap Verde och franska Indokina och Algeriet som stod i lågor.

Men Jordens fördömda innebar att jag läste Fråga inte ditt land av Eldridge Cleaver och hans väg mot politiskt uppvaknande som svart fängelsekund. Sedan slukade jag Bobby Seale, Stokely Carmichael och den övriga ledande svarta panterkadern. Att som svensk högstadieelev läsa om kaxiga aktivister i basker, skinnpaj och hagelbössa i de amerikanska ghettona kan tyckas rätt larvigt och romantiserande. Men till skillnad från dagens bling-bling fanns mer än vapen, utan både organisation och analys. Det var ett projekt för frigörelse och oberoende byggd på rätten till självförsvar.

black_panther

Stilrent de Luxe!

Att de svarta pantrarna formligen krossades likt indianaktivisterna inom American Indian Movemenat bevisar knappast att det inte hade rätt i sak. För den annars allmänt hyllade Martin Luther King pekade på det uppenbara, strax före sin nesliga död, att de svarta lever på en fattig ö i ett hav av materiellt överflöd och rikedom. King underströk att den politiska framgång medborgarrättsrörelsen vunnit med att allmän och lika rösträtt infördes i USA 1965* var den lätta delen, den svåra var att uppnå även social och ekonomisk rättvisa. I dag 40 år senare talar statistiken** sitt tydliga språk – den svarta minoriteten har i dag än mindre andel av ekonomin än 1970 när skottsalvorna hördes om nätterna och bilar stacks i brand***.

Så när Zac O’Yeah avslutar sin recension i DN av nyupplagan av Jordens fördömda med att om vi blundar för Franz Fanon är vi direkt ”självmordbenägna”, då kan jag bara hålla med.

* Den existerade för svarta män under den federala ockupationen av sydstaterna efter inbördeskrigets slut 1865 men upphörde i praktiken i och med Jim Crowe-lagarna.

** Enligt BBC dokumentären Rasismens historia

*** Sedan 1980 har antalet fångar i USA ökat med mer än 400 procent. Antalet svarta män är gravt överrepresenterade och det innebär att de i många delstater förlorar sin rösträtt, en del för resten av livet.

Men ge bönderna vapen då!
augusti 6, 2009

DN: s ledare tycker att man ska följa regelverket gällande vapenexport. Att man inte ska sälja vapen till oroshärdar och där mänskliga rättigheter inte respekteras. De nämner länder som Colombia, Venezuela, Thailand, Pakistan och Saudiarabien. Hm.

DN tycker givetvis att USA, men inte andra länder får utöva terror, anfalla andra länder och begå systematiska krigsförbrytelser. Det är ju trots allt Mars som vakar över Venus som Robert Kagan menar i Om paradiset och makten*. Men det blir ju riktigt knas i argumentationen när DN invänder mot en export av radarutrustning till Colombia då landet ”är allt annat än demokratiskt”. Då de tror att Venezuela stödjer Farc borde inte de heller få köpa vapen, MEN…

… då Colombia får ett enormt militärbistånd av USA kanske i konsekvensens namn även Förenta Staterna skulle förvägras vapen?! Men nej nej. Rykten, obekräftade uppgifter och en handfull en-gångs pansarskott som påstås härstamma från Venezuela räcker för att de senare ska förvägras vapen. Medan jänkarnas mångmiljardsatsningar genom Plan Colombia är helt okej.

Så jag tycker i rättvisansans namn att Sverige borde exportera direkt till Farc så att det blir lite jämnare fajt 🙂 Stick with the underdog. Alltid.

* Läs den! Historieskrivningen är så förljugen att man har riktigt roligt. Fast givetvis har han rätt i att makt ger rätt och att den starke hellre använder våldet som lösning.

Ingen är oberoende
augusti 5, 2009

Rikard Westerbergs ohederliga ledarstick om Venezuela är så tröttsamt i sin propagandastil att jag inte orkar smula söndet det. Det är egentligen rätt meningslöst då frågan om Venezuela handlar om intressemotsättningar. I Sverige råder en borgerlig hegemoni på alla områden – ekonomi, politik och media behärskas av kapitalet och dess ideologiska fundamenta, så även språket.

I Venezuela pågår en strid. Vi kan använda ordet ”klasskamp” som ett eko från 1970-talet. Då skiter man i ”yttrandefrihet” och ”demokratiska” metoder. Sånt fungerar utmärkt när de härskande har en hegemonisk position – demonstrera så mycket ni vill så länge det inte har någon effekt! Eller som den venezuelanske ministern uttryckte det: if you want to protest do so, but do not try to subvert the constitutional order, or call violent protests.

Lagar, deklarationer, mänskliga rättigheter, NGO-rapporter, våld, protester, media – alla är de medel när intressemotsättningar tar fart. Så detta är bara larv, då det används när det passar den egna positionen (alla ”hemskheter” som sker i Venezuela som att rita om valdistrikt, omval av förtroendevalda, lagstiftning kring yttrandefrihet etc etc finns i många västerländska ”demokratier” men ses aldrig som något problem).

Men jag måste reagera på formuleringen ”då 30 oberoende radiostationer släcktes ned”. För det första handlar det  inte om att de privatkontrollerade radiostationerna släcks ned, de får fortsätta sända över internet. De tas ifrån deras rätt att sända på specifika radiofrekvenser då de kommit över dessa illegalt/felaktigt. Med tanke på hur det genomkorrupta  punto-fijo systemet såg ut när de lade beslag på dessa frekvenser så stämmer det säkert.

För det andra. INGEN ÄR OBEROENDE*. Fatta det. De är lika oberoende som marknadsliberala Dagens Nyheter ägda av Bonniers. Inte ett dyft. Uppbundna av privat kapital för att driva en politisk linje. Låter sjukt ”oberoende”.

* Mitt första och sista vrål. Men är så trött på det.

Orwell underlag för terapi
augusti 5, 2009

Under uppväxten hyllades George Orwells Djurfarmen i otaliga sammanhang. Den var given att läsa på svenskan. Men jag blev alltid lika förvirrad över den bristfälliga analysen*. Så är det tydligen än i dag när man läser Rikard Westerbergs ledarstick i DN. Det har tvingat mig att läsa om den där förbaskade boken gång på gång på gång, trots att jag nog anser att hans mer ”okända” verk ger mer.

Men det är ju knappast ingen slump att 1984 och Djurfarmen lyfts upp då de kunnat användas som ideologiskt slagträ från höger mot vänster och därmed tjänat som bättre verktyg än när Eric Blair avslöjade kolonialismens och kapitalismens hierarkiska människoförakt i Dagar i Burma och Nere för räkning i London och Paris.

För vad är det egentligen som händer i Djurfarmen? Djuren reser sig emot den kapitalistiska utsugningen och förtrycket, men revolutionen skapar ett nytt ledarskikt och utsugning. Sista meningen lyder så här:

”The creatures outsidelooked from pig to man, and from man to pig, and from pig to man; but already it was impossible to say wich was wich.”

Att som marknadsliberal hylla en bok som avslöjar att det inte går att se skillnad på den stalinistiska ledarklicken och kapitalets herrar verkar rena julafton för en psykoterapeut!

* Att man läser litteratur utifrån olika perspektiv är ju helt uppenbart. Arthur Koestlers Natt klockan 12 på dagen kan ses som en specifik antikommunistisk katekes – eller som en allmän beskrivning av hur makten fungerar när den bryter ned människan.

Bergströms villfarelser
augusti 5, 2009

Hans Bergström är uppretad på Carin Jämtin. Han uppskattar inte att folk hyser andra åsikter än de egna. Så det verkar som han fortfarande inte har läst liberalen John Stuart Mill. För han gör ett utfall där han menar att Jämtin intar den ”extrema positionen” att man inte ska får göra vinst på allmänna medel. Om det är en ”extrem” position att inte kapitalister ska få stoppa skattemedel i egen ficka så kan man undra vem som är fundamentalist här.

Fast mest förunderligt blir det när mannen med doktorshatt i statsvetenskap(!) raljerar om att Jämtins ståndpunkt är ”enbart ideologisk”. För hans egen är ju byggd på sans, vett och vetenskap? För den hänvisar till Globaliseringsrådet – som han själv sitter i! En politiskt tillsatt grupp med lika stor ”vetenskaplig” trovärdighet som Kommunistiska Partiets Centralkommitté, eller elevrådets smakråd för den delen. Det är tyckande. Precis som Bergström sitter och tycker en jävla massa*, men försöker ge det ett sken av ”rationalitet” när det i praktiken handlar om marknadsliberalt fluff.

JR70703-catLeeg-fluff

Hans fluffar upp sig

Och det enda empiriska underlag han lutar sig på, nämligen att en ”allt större del av världens ekonomi handlar om tjänster” förmodligen är ett direkt felaktigt påstående. För när det gäller Sverige så har tjänsternas andel varit konstant de senaste 200 åren!** Och det bör då även gälla resten av världen, kan man tro.

* Alltså det är helt okej att tycka. Men skriv ut det, istället för att låtsas att det är ”objektivt” rätt. Ta strid för att det är okej att exploatera dina medmänniskor istället. Så kan vi ta den debatten i stället.

** Oavsett om man räknar med oavlönat (hushålls-)arbete eller ej.

Kidnappa eller gripa Pol Pot?
augusti 4, 2009

Journalister har det inte lätt. När det nu ”avslöjas” att USA hade planer på att kidnappa sin forne allierade Pol Pot 1998 så menar DN att de skulle ”gripa” honom. Längre ner i artikeln så avvisade svenska myndigheter erbjudandet att ta emot nämnde röde khmer-ledare då det innebar ett ”olaga frihetsberövande”.

Ändå envisas tidningen (och andra medier) att beteckna det som ett ”gripande”. Illegala aktioner av den här typen omskrivs ofta som just ”gripanden” och ger det ett sken av rättsligt förfarande. Paradexemplet är när Förenta Staterna anföll Panama julen 1989, dödade något tusental panamaner och till slut lyckades tvinga ut den tidigare CIA-avlönade presidenten Manuel Noriega med anskrämligt högtalardån från Vatikanstatens ambassad. Men givetvis ”grep” jänkarna honom enligt Svt.

the-vatican-counsel

Stäng av eländet!