Det lär brinna i fler förorter

Det ska  i ärlighetens namn sägas att jag inte minns mycket av Franz Fanons uppgörelse med kolonialismens mentalitet i Jordens fördömda. Kontentan var att både herreman och förslavad förvreds, något andra har vittnat om som George Orwell. Då kolonialismen plockade fram det sämsta inom många av de koloniserade; den lismande, servila och självutplånade mentaliteten kan man finna inom alla hierarkiska system men blir extra tydligt när stigmat sitter i hudfärgen.

Att svaret måste komma genom ett stålbad av blod och eld kanske inte var en historisk nödvändighet, men likaså ett historiskt faktum när befrielserörelserna spände på sig patronväskorna. Och utkämpades långa och kostsamma krig för att återupprätta sin värdighet och den ”frihet” som det vurmades för på de liberala klubbarna i London och  Paris. Men det var inte i imperialismens hjärta det brann utan det var byarna i brittiska Kenya och Malaya, nederländska Indonesien, portugisiska Angola och Guinnea-Bissau/Kap Verde och franska Indokina och Algeriet som stod i lågor.

Men Jordens fördömda innebar att jag läste Fråga inte ditt land av Eldridge Cleaver och hans väg mot politiskt uppvaknande som svart fängelsekund. Sedan slukade jag Bobby Seale, Stokely Carmichael och den övriga ledande svarta panterkadern. Att som svensk högstadieelev läsa om kaxiga aktivister i basker, skinnpaj och hagelbössa i de amerikanska ghettona kan tyckas rätt larvigt och romantiserande. Men till skillnad från dagens bling-bling fanns mer än vapen, utan både organisation och analys. Det var ett projekt för frigörelse och oberoende byggd på rätten till självförsvar.

black_panther

Stilrent de Luxe!

Att de svarta pantrarna formligen krossades likt indianaktivisterna inom American Indian Movemenat bevisar knappast att det inte hade rätt i sak. För den annars allmänt hyllade Martin Luther King pekade på det uppenbara, strax före sin nesliga död, att de svarta lever på en fattig ö i ett hav av materiellt överflöd och rikedom. King underströk att den politiska framgång medborgarrättsrörelsen vunnit med att allmän och lika rösträtt infördes i USA 1965* var den lätta delen, den svåra var att uppnå även social och ekonomisk rättvisa. I dag 40 år senare talar statistiken** sitt tydliga språk – den svarta minoriteten har i dag än mindre andel av ekonomin än 1970 när skottsalvorna hördes om nätterna och bilar stacks i brand***.

Så när Zac O’Yeah avslutar sin recension i DN av nyupplagan av Jordens fördömda med att om vi blundar för Franz Fanon är vi direkt ”självmordbenägna”, då kan jag bara hålla med.

* Den existerade för svarta män under den federala ockupationen av sydstaterna efter inbördeskrigets slut 1865 men upphörde i praktiken i och med Jim Crowe-lagarna.

** Enligt BBC dokumentären Rasismens historia

*** Sedan 1980 har antalet fångar i USA ökat med mer än 400 procent. Antalet svarta män är gravt överrepresenterade och det innebär att de i många delstater förlorar sin rösträtt, en del för resten av livet.

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: