Carl B Hamilton en ren gangster
januari 7, 2010

Folkpartisten Carl B Hamilton, tillika professor i internationell liberal ekonomisk ideologi vid handelshögskolan, menar att ”vi har att bevaka svenska skattebetalares intressen och hur stort de svenska skattebetalarnas ansvar ska vara för att lösa ut Island hur den här skuldkrisen”. Därför ställer han sig tveksam till ett kommande lån till Island om landet inte skriver under ett avtal med Nederländerna och Storbritannien.

Vänta lite nu. Vi ska inte låna ut pengar till Island om de inte använder pengarna till att stå för brittiska och holländska spekulanters* förluster? Hur värnar det om svenska skattebetalares intressen att pengarna inte används i Island utan till att skickas vidare. Obegriplig.

När facket satte en salladsbar i blockad var vissa debattörer, som centerpartisten Fredrik Federley, ute och gormade om maffiametoder. I sak hade de ju rätt – det var en form av utpressning. Gör ni inte som vi vill så straffar vi er. Fast det gör ju föräldrar mot sina barn, staten mot medborgarna och även stater mot andra stater. Som nu.

Island ska straffas. Inget EU-inträde. Inga mer pengar från IMF. Ajabaja. Nu gömmer sig Hamilton och regeringen bakom ett svenskt riksdagsbeslut om en speciell ordalydelse om krav på avtal. Men det kravet landade ju inte där från en klar himmel. Det är klassisk utpressning. Gangster Hamilton.

Allt hänger  ihop. Det viktigaste är att finanskapitalet sitter i tryggt bo, mycket viktigare än att demokratin får ha sin gång på Island. Förhoppningsvis kommer det nåt gott ur detta. Att fler folkvalda vågar ta medborgarnas parti, istället för att gå tjuvarnas intressen.

Det är nästan så jag hoppas att Island ”isoleras”. För då tvingas de kanske vända sig till andra alternativ. Som Norge. Eller Ryssland. Eller Venezuela. Eller Kina. Och lär sig läxan att man inte kan leva av pengar, utan av arbete.

Annonser

Heja Island!
januari 6, 2010

Härligt när någon faktiskt vågar sätta ned foten, som den isländske presidenten. Att islänningarna ska behöva betala för vad några tjuvar har ställt till med är helt vansinnigt. De är lika galet som att juden på gatan ska straffas för vad Israels regering gör.

Fet respekt för Olafur Ragnar Grimsson som vågar tar demokratin på allvar.

Ut med packet!

Mer planekonomi, tack!
december 27, 2009

Det är befriande när politiker säger rakt ut vad de anser. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth erkänner det vi alltid hävdat – att moderaterna vill avskaffa den lilla demokrati vi har. De har en anti-politisk agenda. Så att ge en (m)-märkt kvinna kulturportföljen är som att utse en anarkist till justitieminister.

Hennes egna ord i Dagens Nyheter: ”Jag tror på marknaden och jag tror framför allt på människors förmåga att själva veta vad som är bäst för dem.”

Den religiösa undertonen borde få alarmsystemen att gå på högvarv, detta säger allt. Lena är inte intresserad av resultatet. Hon dyrkar medlet. För henne är marknaden inte ett verktyg, utan ett altare. Lyfter man blicken en aning och ser till verkligheten så ser vi att marknadslösningar kan både fungera och misslyckas (allt handlar såklart om vad syftet är). Elen blev snordyr av att låta den osynliga handen sköta jobbet medan telefoni blev billigare.

Sedan kommer vi till det verkligt intressanta. Hon skriver att människor vet vad som är bäst för dem. Ett klassiskt påstående, som givetvis är nonsens. Då skulle jag aldrig gå till läkaren. Eller fråga om vägen. Eller be om ett tips.

Men det absurda i sammanhanget är att Lena vägrar lyssna till sig själv. Om folk vill ha billiga böcker ÄVEN om det kräver ”planekonomiska” lösningar så är det hennes förbannade plikt som politiker att tillgodose det. Inte tro att hon vet bättre vad folk behöver för lösningar.

Eller folk visste inte vad som var bäst för dem?

Rösta om framtiden?
september 20, 2009

Clay Shirky går lös på framtiden i en artikel i DN.

Sociala medier. Medborgarnätverk. Digital demokrati.

Har ni hört det förr? Jodå, det låter fint och är faktiskt rätt trevligt. Men vore det inte lite viktigare att se till sin egen vardag. För så länge vi inte har demokrati på våra arbetsplatser eller ens yttrandefrihet där så kanske twitterdemokrati är att börja i fel ände.

Och Vatikanen är en demokrati?
september 12, 2009

Vitryssland har fått bära epitetet ”Europas sista diktatur” i alla möjliga sammanhang. Nu åter med Ola Larsmo vid pennan.

På det följer givetvis frågan – sedan när var Vatikanstaten en demokrati*?

* Om vi bortser från kardinalernas process (konklaven) att tillsätta Påve.

Politiska avvikare i rymden
september 7, 2009

I ett samtal i morgonteve säger ESA:s talesperson att NASA klipper intervjun med Christer Fuglesang om politiska (eller andra ”kontroversiella”) frågor ställs. Med tanke på att astronauten är uttalad ateist så faller väl den frågan i det facket när USA sätter agendan.

Men det är ändå rätt skönt att de är ärliga. I retoriken slåss våra soldater världen över för frihet och demokrati – men i rymden ska man passa tungan! Så var det med den universella friheten.

space-shuttle-challenger

Gärna Afghanistan – men inte här!

Vadå ”västliga demokratier”?
september 6, 2009

På Dagens Nyheters opinionssida fortsätter man med ett vinnande koncept – passar inte verkligheten får man skapa en ny.

Henrik Berggren återberättar myten om att andra världskriget stod mellan ”demokrati” och ”diktatur”. Nu skriver han att ”[i] de västliga demokratierna fanns ännu hopp om att Hitler skulle kunna tvingas dra sig tillbaka utan att det blev ett europeiskt storkrig.” Sedan syftar han på Storbritannien och Frankrike.

Käre Henrik, hur många av de brittiska undersåtarna i Indien hade rösträtt 1939? Hur många av de franska kvinnorna hade rösträtt 1939?

Nä, just det.

Meningslös partipolitik
augusti 3, 2009

Varför rösta när alternativen handlar om decimaler hit och dit kan man undra. Chantall Mouffe frågar sig det i Om det politiska. Att samlingen kring mitten* gör valen rätt meningslösa.

Men i grunden är det rätt enkelt. I Sovjetunionen hade man ett parti som var systembevarande (som man kunde gå med i, göra karriär och ansluta sig till konkurrerande fraktioner uppbyggda kring ledande personer**). Här har vi sju systembevarande partier (där man kan ansluta sig till olika falanger och göra karriär).

universe

Boljeviksystemet 3 000 ljusår till vänster

I den konkreta politiken en marginell skillnad, men på pappret olika universum när man lyssnar på de pompösa pukor som ljuder för jämnan.

DN: s ledare ger en rätt bra bild av de politiska ungdomsförbunden som ”ägnar sig åt svågerpolitik, låtsasdemokrati och intrigspel”.

* Att ”mitten” rört sig kraftigt åt höger sedan 1970-talet verkar dock ha gått de flesta journalister förbi. Som verkar leva i ett evig nu.

** Det var denna karriärbyråkrati som orsakade Nikita Chrustjovs fall då han planerade att införa rotation på alla partiposter, för att skaka liv i partiet och utvecklingen.

Moderat socialism?
augusti 3, 2009

När jag gick i skolan fick vi lära oss att demokrati det var när partier med olika ideologier ställde upp i val. Idéer var drivkraften inom politiken. Det lät fint och vackert.

Givetvis hade det inte mycket med verkligheten att göra, men ändå envisades lärare och studieböcker med att prångla ut den synen. Kanske stod det i dåvarande läroplan? De brukar nämligen var oerhört vackra, närmast utopiska om fria, kritiska elever med inflytande och kontroll över sitt  liv och sin arbetsmiljö.

Men politik handlar mer om administration än om högtflygande planer om mänsklig samvaro och utveckling. När nu borgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendal (m) vill använda ”planmonopolet” för att se till att även bostäder planeras in vid varje byggnation i City är det ett tecken på ovanstående.

För smaka på ordet. Planmonopol. I George Orwells Oceanien skulle det hetat dubbelplusplussocialism. Hur var det nu med den självreglerande marknaden? Var är Adam Smiths irrande hand? Nej, moderaten (likt alla politiker) använder de medel som finns tillgängliga.

Så glöm det där med ideologi. Inom dem alla bor det en liten Stalin som bara vill ut.

_44316406_afp_stalin416

Josef Vissarionovich Djugashvili nu på var partistämma

Rösta och dö
juli 29, 2009

Niklas Ekdahl försöker i en kommentar i DN anlägga ett historiskt perspektiv (något de flesta journalister vägrar göra) och inser att konflikten i centralasien inte går att lösa med vapenmakt. Det är tummen upp. Men givetvis kan han inte låta bli att slänga ur sig rätt förunderliga kommentarer där följande mening är värd en guldstjärna:

”Support our troops” lyder ett amerikanskt mantra som visar att nationen sluter upp bakom de soldater USA i demokratisk ordning skickar ut.”

Så Niklas menar att om ett land (USA) har röstat om att gå i krig mot ett annat land (Irak, Afghanistan, Jugoslavien, Nicaragua, Grenada, Dominikanska Republiken, Vietnam etcetera) så är det okej?

Adolf Hitlers problem var att han inte diskuterade angreppet på Polen i en föregående valrörelse? Niklas är verkligen en cool kille med nya fräscha idéer! Mer sånt 🙂