Carl B Hamilton en ren gangster
januari 7, 2010

Folkpartisten Carl B Hamilton, tillika professor i internationell liberal ekonomisk ideologi vid handelshögskolan, menar att ”vi har att bevaka svenska skattebetalares intressen och hur stort de svenska skattebetalarnas ansvar ska vara för att lösa ut Island hur den här skuldkrisen”. Därför ställer han sig tveksam till ett kommande lån till Island om landet inte skriver under ett avtal med Nederländerna och Storbritannien.

Vänta lite nu. Vi ska inte låna ut pengar till Island om de inte använder pengarna till att stå för brittiska och holländska spekulanters* förluster? Hur värnar det om svenska skattebetalares intressen att pengarna inte används i Island utan till att skickas vidare. Obegriplig.

När facket satte en salladsbar i blockad var vissa debattörer, som centerpartisten Fredrik Federley, ute och gormade om maffiametoder. I sak hade de ju rätt – det var en form av utpressning. Gör ni inte som vi vill så straffar vi er. Fast det gör ju föräldrar mot sina barn, staten mot medborgarna och även stater mot andra stater. Som nu.

Island ska straffas. Inget EU-inträde. Inga mer pengar från IMF. Ajabaja. Nu gömmer sig Hamilton och regeringen bakom ett svenskt riksdagsbeslut om en speciell ordalydelse om krav på avtal. Men det kravet landade ju inte där från en klar himmel. Det är klassisk utpressning. Gangster Hamilton.

Allt hänger  ihop. Det viktigaste är att finanskapitalet sitter i tryggt bo, mycket viktigare än att demokratin får ha sin gång på Island. Förhoppningsvis kommer det nåt gott ur detta. Att fler folkvalda vågar ta medborgarnas parti, istället för att gå tjuvarnas intressen.

Det är nästan så jag hoppas att Island ”isoleras”. För då tvingas de kanske vända sig till andra alternativ. Som Norge. Eller Ryssland. Eller Venezuela. Eller Kina. Och lär sig läxan att man inte kan leva av pengar, utan av arbete.

Annonser

Osmaklig propaganda på Rapport
januari 6, 2010

En stor del av pensionärerna är inte nöjda med sin pension. När Rapport tar upp problemet gör de det till ett individuellt problem. Det var precis tanken bakom det nya pensionssystemet – man tvingar på medborgarna ett individuellt ansvar för något man inte kan styra över (ekonomin i sin helhet). Politikerna installerar ett datorprogram som sköter upp och nedskrivningar av pensionen för att två sina händer och de dumma journalisterna går på det. Att pensionen är för låg är plötsligt den enskildes eget fel, att denne inte sparat privat i tillräckliga mängder. Inte att man överlåtit pensionen till kasinoverksamhet på börsen*. Inte att det är sossarna och de blå som är ansvariga.

Det är direkt osmakligt när Andreas Björklund skuldbelägger dem som får ta smällen när tjuvarna på finansmarknaden smiter undan.

* Man kan inte ”spara” till sin pension. Pengar läggs inte på hög för att betalas ut i framtiden. Det är de som arbetar nu som betalar dagens pensioner.

Heja Island!
januari 6, 2010

Härligt när någon faktiskt vågar sätta ned foten, som den isländske presidenten. Att islänningarna ska behöva betala för vad några tjuvar har ställt till med är helt vansinnigt. De är lika galet som att juden på gatan ska straffas för vad Israels regering gör.

Fet respekt för Olafur Ragnar Grimsson som vågar tar demokratin på allvar.

Ut med packet!

Bergströms villfarelser
augusti 5, 2009

Hans Bergström är uppretad på Carin Jämtin. Han uppskattar inte att folk hyser andra åsikter än de egna. Så det verkar som han fortfarande inte har läst liberalen John Stuart Mill. För han gör ett utfall där han menar att Jämtin intar den ”extrema positionen” att man inte ska får göra vinst på allmänna medel. Om det är en ”extrem” position att inte kapitalister ska få stoppa skattemedel i egen ficka så kan man undra vem som är fundamentalist här.

Fast mest förunderligt blir det när mannen med doktorshatt i statsvetenskap(!) raljerar om att Jämtins ståndpunkt är ”enbart ideologisk”. För hans egen är ju byggd på sans, vett och vetenskap? För den hänvisar till Globaliseringsrådet – som han själv sitter i! En politiskt tillsatt grupp med lika stor ”vetenskaplig” trovärdighet som Kommunistiska Partiets Centralkommitté, eller elevrådets smakråd för den delen. Det är tyckande. Precis som Bergström sitter och tycker en jävla massa*, men försöker ge det ett sken av ”rationalitet” när det i praktiken handlar om marknadsliberalt fluff.

JR70703-catLeeg-fluff

Hans fluffar upp sig

Och det enda empiriska underlag han lutar sig på, nämligen att en ”allt större del av världens ekonomi handlar om tjänster” förmodligen är ett direkt felaktigt påstående. För när det gäller Sverige så har tjänsternas andel varit konstant de senaste 200 åren!** Och det bör då även gälla resten av världen, kan man tro.

* Alltså det är helt okej att tycka. Men skriv ut det, istället för att låtsas att det är ”objektivt” rätt. Ta strid för att det är okej att exploatera dina medmänniskor istället. Så kan vi ta den debatten i stället.

** Oavsett om man räknar med oavlönat (hushålls-)arbete eller ej.

Fråga till ekonomikunnig
augusti 4, 2009

Jag läste två betyg i ekonomisk historia när det begav sig, men det är en sak som jag inte blir riktigt klok på.

Som jag har förstått det så kan institutioner med bankoktroj låna ut pengar de inte har. Det krävs endast 8 procent (?) egen täckning. Så vad herrarna som ägde Kaupthing bank gjorde var att ”hitta på” pengar som de lånade ut till sig själva. Fyndigt.

Låter entreprenöriellt i Johan Stael Holstiens anda!

john viking.preview

Välkommen till eh… banken!

Effektiv propaganda synas aldrig
augusti 3, 2009

Trots att DN: s ledare lyckas pricka rätt i sak – kommunen ska inte sälja ut sina tillgångar till underpris. Oavsett om inskränkningen av det allmänna kallas för ”avknoppning” eller privatisering. Så bygger det på helt snurrigt argumentation.

”Det är inget fel på antagandet att konkurrens kan ge högre effektivitet.”

Klassisk marknadsargumentation. Något journalister aldrig synar. En retorisk bluff som fortfarande står sig bra. Först måste man fråga sig vad som menas med ”effektivitet”. För det är ju knappast samma sak för aktieägare, arbetare, skattebetalare eller mottagare av ”effektiviseringen” (patienter, elever, kunder, medborgare). Den billigaste pensionären är ju död och begraven för länge sedan. Så ”effektivitet” hänger inte i luften. Den är relaterad till olika intressen och behov och därmed ”ideologisk” betingad.

Ett exempel: En liten kostnadsökning på ett äldreboende i form av en längre utflykt per vecka kanske fördubblar behovstillfredställelsen för de berörda (vårdare och boende) och ökar därmed effektiviteten mycket mer än vad en omorganisation och bespraring ger i ”effektivitetsvinst”. Men det är aldrig det perspektivet som ges.

För det andra så verkar den här ”effektiviseringen” trollas fram från ingenstans. Plötsligt bara infinner den sig. Men samma människor som kraxar vilt om konkurrensens väl brukar även gagga om att det inte finns några gratisluncher. Att allting kostar. Det brukar anföras mot förslag som skulle ge medborgarna saker ”gratis”. Aggressiviteten mot biljettfri kollektivtrafik är väl känd. Men när det kommer till effektivisering då jävlar är det gratis!

Som sagt, det finns inga fria luncher. Någon måste betala*. Frågan är vem?

Den omtalade ”effektiviseringen” bekostas genom att öka tempot och/eller att färre personer gör samma sak. Det innebär att någon betalar genom stress, värkande leder och oro. Det blir väldigt tydligt i arbete med andra människor. Men också i slarv för att man inte hinner med – som kan bli direkt kontraproduktivt, som när städare inte hinner putsa och feja ordentlig så folk tvärtom blir sjuka när de besöker vården (sjukhussjukan).

Det målas ofta upp en bild av en ofantlig byråkrat med onödigt pappersvändande som skulle kunna ”effektiviseras” bort genom en ”rationell” omorganisation. Det existerar inom alla stora system, både offentliga och privata. Och är nästan ofrånkomligt – om man inte vill demokratisera makten. Men då tappar ägare och politiker kontrollen över verksamheten. Farligt.

Men sanningen är att Sverige ur ett internationellt perspektiv är väldigt ”effektivt”. Svinnet inom det offentliga systemet är marginellt, endast 2 procent. Korruptionen är låg. Den svenska sjukvården ligger alltid i topp. Skattebetalarna får verkligen valuta för pengarna, som det heter. Men ändå detta tjat om ytterligare ”effektiviseringar”.

Men det handlar om något annat. De vill göra marknad av det.  Av oss alla.

* Det bör noteras att pengar är papperslappar och binära tal i datasystem. De kan möjligen ätas,  men knappast bygga hus, odla mat eller plåstra ihop ett brutet ben. Det är arbete som står för den mänskliga försörjningen.

Moderat socialism?
augusti 3, 2009

När jag gick i skolan fick vi lära oss att demokrati det var när partier med olika ideologier ställde upp i val. Idéer var drivkraften inom politiken. Det lät fint och vackert.

Givetvis hade det inte mycket med verkligheten att göra, men ändå envisades lärare och studieböcker med att prångla ut den synen. Kanske stod det i dåvarande läroplan? De brukar nämligen var oerhört vackra, närmast utopiska om fria, kritiska elever med inflytande och kontroll över sitt  liv och sin arbetsmiljö.

Men politik handlar mer om administration än om högtflygande planer om mänsklig samvaro och utveckling. När nu borgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendal (m) vill använda ”planmonopolet” för att se till att även bostäder planeras in vid varje byggnation i City är det ett tecken på ovanstående.

För smaka på ordet. Planmonopol. I George Orwells Oceanien skulle det hetat dubbelplusplussocialism. Hur var det nu med den självreglerande marknaden? Var är Adam Smiths irrande hand? Nej, moderaten (likt alla politiker) använder de medel som finns tillgängliga.

Så glöm det där med ideologi. Inom dem alla bor det en liten Stalin som bara vill ut.

_44316406_afp_stalin416

Josef Vissarionovich Djugashvili nu på var partistämma

Vem bryr sig om en död neger?
augusti 2, 2009

Tor Billgren beskriver i Aftonbladet ett Sydafrika som fullständigt håller på av att haverera i social misär, kriminalitet och HIV/AIDS. Men detta är ingen nyhet. Bortsett från de första en, två åren efter det historiska valet 1994 som förde ANC till den politiska makten* har den trenden hållit i sig. De ekonomiska klyftorna som ligger bakom vansinnet på gatorna som förra årets lynchmobbar mot migrantarbetare som ”stal jobb” och ”sänkte lönerna” var ett sådant tecken. Men i medierna kallades det för ”rasoroligheter”. När det handlar om ekonomi.

John Pilger har skrivit om det här förr. Med statistik från Sydafrikanska SCB visade han att de vita sedan ”apartheids avskaffande” 1994 och framtill 2002 blivit i absoluta tal rikare, medan de svarta i absoluta tal blivit fattigare. Allt pekar på att den utvecklingen hållit i sig.

Det är med den bakgrunden rapporteringen kring valet av Jacob Zuma framstår som helt obegriplig. Om det är missriktad solidaritet med ANC eller ”idén om det multikulturella Sydafrika” vette gudarna, men att skriva om den ”kontroversielle” Zuma men missa ett land i fritt fall är ytterst märkligt. Zuma må vara en brutal sälle – kanske rentav våldtäktsman – men att inte begripa den vrede som riktas mot en ANC-ledning som fört en ekonomisk låt gå politik som endast gynnat de vita och ny burgen svart krämarklass är obegripligt.

*Vad som ytterst sällan framkommer är den uppgörelse som gjordes med den vita eliten. Där domare, militärledning men framförallt direktörerna och bankirerna skulle få sitta i orubbat bo mot ”allmänna och fria” val som skulle föra ANC:s ledning till makten. Detta för att undvika ett eventuellt ”raskrig” eller i bästa fall ett ekonomiskt isolerat Sydafrika då eventuella partners i det forna öst  hade kastat in handduken en efter en. Istället pågår det ett lågintensiv krig där de fattiga massorna sakta men säkert mördar och våldtar varandra i kåkstäderna. Enligt artikeln sker det runt 20 000 mord och ca 50 000 våldtäkter om året. Är inte det siffror från ett krig så säg.

Det sydafrikanska partiet Panafrican Congress gick till val på slogan One settler, One bullet 1994. Kanske magstarkt – även om det var symboliskt. Men en sådan politik (omfördela landets rikedomar och mark) hade nu i efterhand skördat klart färre offer än den som pågår nu. Men det är ju bara svarta.

Marxisten Dalai Lama
juli 29, 2009

Den nobelprisvinnande mysgubben Dalai Lama är alla favorittomte. Vad som sällan klargörs är att den religiöse ledaren är marxist.  I en intervju med Stina Dabrowski så menade han att hans dragning åt det marxska perspektivet byggde på dels analysen av kapitalismen (ett omoraliskt system) och dels ateismen. Det sistnämnda gör det än mer komiskt – med tanke på alla medelålders frånskilda damer som traskar i hans new ageinspirerade fotspår.

Så att han är ute och gnäller över spekulationen inom finanssektorn är ju inte helt oväntat.

6bf44db02a356533Det trodde ni inte, va?

Olycka på väg till Gotland – Sverige utlyser undantagstillstånd…
juli 24, 2009

Helt ärligt. Vem bryr sig? Det finns ingen proportion i nyhetsbevakningen. En handfull personer har plåstrats om och världen stannar på redaktionerna Sverige runt. 8 timmar efter kollision har Rapport personer på plats som som gör  likt DN helt meningslösa intervjuer av passagerare som givetvis inte har en aning om vad som egentligen hänt eller varför*.

De enda som har ett intresse av det här är journalisterna. Det passar perfekt. Det är billigt (inget dyrt grävande). Det är oproblematiskt (man slipper ställa makthavare till svars). Det är dramatiskt (hysteriska passagerare och stora båtar). Sedan kan man göra en spinn på det. Program om programmen. Och avsluta med en indignerad diskussion om att man exploaterat ”offren”. Sedan kan allt börja om från början med en ny olycka/tragedi/kriminalfall.

Jag vägrar tro att det inte fanns något mer relevant att ta upp som hänt eller pågår i världen. Själv läser jag att ett bolag i Venezuela tagit fram en fullgod mobil med radio, kamera och mp3-spelare för att säljas till de fattiga massorna för endast 15 dollar stycket. Jag tror faktiskt det har bra större påverkan av utvecklingen i världen än att två gotländska färjor brakar in i varandra.

Men kanske inte lika dramatiskt.


* Om utredningen finner att styrman var berusad eller att man brustit i säkerhetsföreskrifterna för att spara pengar (som var den egentliga orsaken till Exxon Valdez haveri 1989) så kan jag begripa varför man slår upp det.