Kia Andreasson (mp) har det inte lätt
december 30, 2009

”Jag tycker inte om de här kategorierna som slår blint mot alla.” Med det argumentet vände sig miljökommunalrådet Kia Andreasson i Göteborg mot att rikta information mot ”bilburna villaägare som höginkomsttagare”. Däremot gillade hon att rikta information på ”lätt svenska” om sopsortering i invandrartäta områden.

Grattis Göteborg! Ni har vunnit en mycket begåvad människa.

För det är ju inte alls att klumpa ihop folk i Bergsjön eller Hammarkullen som lätt efterblivna i svenska språket…

Dessutom en klassiker i repris som nog är rätt vanlig inom miljöpartiet – om vi inte pratar om klass som finns de inte.

Annonser

Vår sköna nya värld i den postindustriella och klasslösa tiden
juli 20, 2009

Med måttligt intresse har jag bläddrat igenom tidskriften Arena genom åren. Ungefär lika upphetsande som Neo. Det är väl mest Magnus Lintons envisa problematiserande av narkotikafrågan som ger något. Givetvis svävar de i väg  när de svarar på den senaste kritiken i DN.  De tror själva att de ställer svåra frågor – när de i själva verket undviker de frågor som är högst relevanta i vardagen för befolkningsmajoriteten för att konstruera problem ute vid kanten. Men den kritiken avfärdar de med att ”[d]et endimensionella klass­begreppet är oanvändbart i vår tids post­industriella samhälle.”

Kära Karolina Ramqvist, Devrim Mavi och Per Wirtén.

1. Var ältas detta ”endimensionella klassbegrepp”? Vem pratar överhuvudtaget om klass idag? Det försvann någon gång på 80-talet och har inte setts till sen dess.
2. Var finns detta ”postindustriella samhälle”? Statistiska trollkonster. Det kan vara en fördel att man gör en analys av samhället innan man börjar driva politik.
3. Är en arbetare mindre arbetare för att denne även har ett kön, en etnisk tillhörighet, eventuellt funktionshinder eller frigående sexualitet? Tydligen enligt er.

Det här är urtypen av ”intellektuella” ur kulturvänstern som överhuvudtaget inte är intresserad av några grundläggande förändringar av samhället – för då skulle de ju förlora sin egen position som de upphöjt kan kvittra från.  En demokratisering av ekonomi, politik och kultur skulle visa att de varken är mer kompetenta eller bildade än oss andra. Därför föredrar de att ställa ”svåra” frågor om lite diskriminering här och lite marginalisering där.

AFRICA-CHINA-JAPAN-WILDLIFE-IVORYSka vi bygga ett torn att kvittra från?