Lars Vilks konstverk är större än ni förstår!
mars 13, 2010

Hela debatten om Lars Vilks konstverk och till den kopplade vevan om yttrandefriheten avslöjar så tydligt något helt annat. På det viset är det genialt. För att denna skitsak kan röra upp så mycket beror på att det i grunden inte finns några större skillnader mellan de politiska lägren. Det är då tomma gester och menlösa symboler blir stridsfrågor där man kan positionera sig.


Så vad Vilks gör är att klä av den politiska makten, att några reella alternativ inte står att finna medan vi likt boskap ska föras fram till valbåset för att legitimera politikernas existens. Det är därför medierna rasar om vargjakt, burkor och andra egentligen ytterst marginella företeelser.

DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 AB1 AB2 AB3

Annonser

Mer planekonomi, tack!
december 27, 2009

Det är befriande när politiker säger rakt ut vad de anser. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth erkänner det vi alltid hävdat – att moderaterna vill avskaffa den lilla demokrati vi har. De har en anti-politisk agenda. Så att ge en (m)-märkt kvinna kulturportföljen är som att utse en anarkist till justitieminister.

Hennes egna ord i Dagens Nyheter: ”Jag tror på marknaden och jag tror framför allt på människors förmåga att själva veta vad som är bäst för dem.”

Den religiösa undertonen borde få alarmsystemen att gå på högvarv, detta säger allt. Lena är inte intresserad av resultatet. Hon dyrkar medlet. För henne är marknaden inte ett verktyg, utan ett altare. Lyfter man blicken en aning och ser till verkligheten så ser vi att marknadslösningar kan både fungera och misslyckas (allt handlar såklart om vad syftet är). Elen blev snordyr av att låta den osynliga handen sköta jobbet medan telefoni blev billigare.

Sedan kommer vi till det verkligt intressanta. Hon skriver att människor vet vad som är bäst för dem. Ett klassiskt påstående, som givetvis är nonsens. Då skulle jag aldrig gå till läkaren. Eller fråga om vägen. Eller be om ett tips.

Men det absurda i sammanhanget är att Lena vägrar lyssna till sig själv. Om folk vill ha billiga böcker ÄVEN om det kräver ”planekonomiska” lösningar så är det hennes förbannade plikt som politiker att tillgodose det. Inte tro att hon vet bättre vad folk behöver för lösningar.

Eller folk visste inte vad som var bäst för dem?

Tony Blair allt mer rumsren
oktober 22, 2009

Nej, den rubriken lär vi aldrig få se. Att hacka på en döing som inte kan försvara sig (Josef Stalin) är ju tvärmodigt i vår press. Men att påpeka i spekulationerna kring den kommande ”EU-presidenten” att Tony Blair är en krigsförbrytare som vid upprepade tillfällen brutit mot den annars så omhuldade internationella rätten verkar inte existera i journalisterna sinne. Att medvetet bomba civila mål som tevehuset i Belgrad 1999 är rekorderligt på varje statsmans cv antar jag.

Journalisterna måste lida av någon sjukdom. Underdånighet? Tunnelseende? Förträngning? Själv blir man bara trött.

Mehdi Ghezali bakom svinpesten?
september 19, 2009

Den omåttligt komiska rapporteringen om vår egen Kuba-/Guantanomo-/Terrorsvensk visar rätt tydligt hur medierna fungerar. När det gällde Boströms artikel om eventuell likplundring av mördade* palestinier utbröt ett ramaskri om ryktesspridning, hörsägen och lösa boliner. Men när det gäller den gode Örebrosonen Medhis förehavande så förlitar man sig utan problem på pakistanska myndigheter**.

Ghazali

Tvivla icke! Här är bevisen – vitt på svart!

Först anklagades han för terrorism (och en kasse andra mindre brott). Då utropade svensk media honom till ”terrorsvensk”. Men sedan bytte pakistanierna fot och menade att han ”spionerade” i ett förbjudet område med hemliga kärnanläggningar. Så nu har vi en spionsvensk i stället men terrorstämpeln ligger väl och vilar på varje redaktion.

Nu inväntar jag med spänning på nästa anklagelseakt. Har ni några tips?

* Hm. Borde inte det vara själva problemet?

** Har man den minsta kunskap om Pakistan vet man att deras rättsäkerhet är noll och korruptionen alarmerande (nr 134 på Tranparcency Index). Att det är ISI – den pakistanska underrättelsetjänsten  – som av forskaren Ahmed Rashid beskrivs som ”en stat i staten”, både lierad och fiende till USA respektivie Talibanrörelsen som styr och ställer i det här när de fyller sin tortyrceller med folk och fä kanske borde ge en hint till journalisterna att tagga ned en stund innan de okritiskt återger vad som matas ut från asiens inre.

”Liberal” skendebatt om terrorism
augusti 8, 2009

Ronald Reagans utrikesminister George Schultz konstaterade 1984 att ”[v]i vet vet hur man skiljer terrorister från frihetskämpar, så när vi ser oss om i världen har vi inga som helst svårigheter att skilja den ene från den andre”*. Det menar även Fighters + Lovers som sponsrar palestinska Pflp och colombianska Farc (förvisso civil verksamhet). Det här har upprört många liberala debattörer.

I två rätt förvirrade inlägg på Newsmill ”debatteras” frågan av Fredrik Malm och Ayman Osman. Men den visar väl vad det handlar om. Det har inte ett jota att göra om någon är ”terrorist” eller ”frihetskämpe” utan om var sympatierna ligger. Vilka intressen man stödjer. I detta blir terroristepitet inte bara ett ideologiskt slagträ, utan även ett maktpolitiskt redskap då det medför juridiskt-praktiska implikationer.

Det som alla statsvetare (och tänkande medborgare) känner till är att alla stater bygger sin rätt och suveränitet (både mot andra stater och sina egna medborgare) på våld eller hot om våld (och andra tvångsmässiga sanktioner). Mao Zedong uttryckte det cyniskt men klart: all politisk makt härstammar ur gevärspipan**.

Ingen stat kommer ju någonsin erkänna att en grupp, rörelse eller organisation bryter dess våldsmonopol. Oavsett vad moralen, lagen eller internationell rätt säger. Därför blir hela debatten en skendiskussion.

Huruvida Pflp hamnar under en terroristdefinition given av EU har lika stort intellektuellt värde som att iranska parlamentet terrorklassade CIA 2007. Att då utgå ifrån vad den eller den rörelsen har genomfört vid enskilda händelser visar bara extra tydligt hur löjeväckande det kan bli.

Pflp som övergav sin strategi med flygkapningar för flera decennier sedan har vid ett fåtal tillfällen tagit på sig attacker som drabbat civila***. Skall det utgöra basen för ett ställningstagande i en konflikt blir det lite knivigt. Den 14 juni 1986 sprängde ANC: väpnade gren Umkhonto we Sizwe av en bomb utanför en bar i Durban. Ska man då avfärda ANC och dess kamp mot Apartheidregimen utifrån ett dåd som skadade och dödade civila? Och vad säger man om de allierades terrorbombningar över Tyskland och Japan under det andra världskriget? Medvetna attacker riktade mot städer utan relevant tillverkning, ett försök att knäcka befolkningens moral genom massmord.

nelson_mandela_narrowweb__300x3780

Terroristhövding

Terrorstämplingarna lär hagla. Dag som natt över historien och nuet. Så det handlar om politik och intressemotsättningar. Men vi blir i alla fall undervisade i den högre skolan av hyckleri när vi lyssnar på dessa ”upprörda” stämmor i debatten.

* Vapen och stöd gick till bland annat Contras i Nicaragua, Röda Khmererna i Kambodja och Mujahedin (inklusive Usama Bin Laden) i Afghanistan.

** Vad många inte begriper är att detta inte är en åsikt, uppmaning eller legitimering av våldet som redskap utan en realitet.

*** Det bör noteras att Pflp anser att de israeliska bosättningarna är militära mål. (Ärligt talat tror jag att respektive indianstam i nordamerika gav blanka fan i om deras områden togs över av ”militära” kavallerister eller ”civila” (beväpnade) farmare).

Ingen är oberoende
augusti 5, 2009

Rikard Westerbergs ohederliga ledarstick om Venezuela är så tröttsamt i sin propagandastil att jag inte orkar smula söndet det. Det är egentligen rätt meningslöst då frågan om Venezuela handlar om intressemotsättningar. I Sverige råder en borgerlig hegemoni på alla områden – ekonomi, politik och media behärskas av kapitalet och dess ideologiska fundamenta, så även språket.

I Venezuela pågår en strid. Vi kan använda ordet ”klasskamp” som ett eko från 1970-talet. Då skiter man i ”yttrandefrihet” och ”demokratiska” metoder. Sånt fungerar utmärkt när de härskande har en hegemonisk position – demonstrera så mycket ni vill så länge det inte har någon effekt! Eller som den venezuelanske ministern uttryckte det: if you want to protest do so, but do not try to subvert the constitutional order, or call violent protests.

Lagar, deklarationer, mänskliga rättigheter, NGO-rapporter, våld, protester, media – alla är de medel när intressemotsättningar tar fart. Så detta är bara larv, då det används när det passar den egna positionen (alla ”hemskheter” som sker i Venezuela som att rita om valdistrikt, omval av förtroendevalda, lagstiftning kring yttrandefrihet etc etc finns i många västerländska ”demokratier” men ses aldrig som något problem).

Men jag måste reagera på formuleringen ”då 30 oberoende radiostationer släcktes ned”. För det första handlar det  inte om att de privatkontrollerade radiostationerna släcks ned, de får fortsätta sända över internet. De tas ifrån deras rätt att sända på specifika radiofrekvenser då de kommit över dessa illegalt/felaktigt. Med tanke på hur det genomkorrupta  punto-fijo systemet såg ut när de lade beslag på dessa frekvenser så stämmer det säkert.

För det andra. INGEN ÄR OBEROENDE*. Fatta det. De är lika oberoende som marknadsliberala Dagens Nyheter ägda av Bonniers. Inte ett dyft. Uppbundna av privat kapital för att driva en politisk linje. Låter sjukt ”oberoende”.

* Mitt första och sista vrål. Men är så trött på det.

Meningslös partipolitik
augusti 3, 2009

Varför rösta när alternativen handlar om decimaler hit och dit kan man undra. Chantall Mouffe frågar sig det i Om det politiska. Att samlingen kring mitten* gör valen rätt meningslösa.

Men i grunden är det rätt enkelt. I Sovjetunionen hade man ett parti som var systembevarande (som man kunde gå med i, göra karriär och ansluta sig till konkurrerande fraktioner uppbyggda kring ledande personer**). Här har vi sju systembevarande partier (där man kan ansluta sig till olika falanger och göra karriär).

universe

Boljeviksystemet 3 000 ljusår till vänster

I den konkreta politiken en marginell skillnad, men på pappret olika universum när man lyssnar på de pompösa pukor som ljuder för jämnan.

DN: s ledare ger en rätt bra bild av de politiska ungdomsförbunden som ”ägnar sig åt svågerpolitik, låtsasdemokrati och intrigspel”.

* Att ”mitten” rört sig kraftigt åt höger sedan 1970-talet verkar dock ha gått de flesta journalister förbi. Som verkar leva i ett evig nu.

** Det var denna karriärbyråkrati som orsakade Nikita Chrustjovs fall då han planerade att införa rotation på alla partiposter, för att skaka liv i partiet och utvecklingen.

Nyamko Sabuni krigsförbrytare?
juli 23, 2009

Det är inte helt lätt att vara politiker förstår jag. Man ska läsa vad sina antagonister skriver innan man angriper dem. Man kan ju tycka att ministrar har annat att göra än att ge sig på krönikörer, men Sabuni ville väl bevisa att hon kan själv och inte har fått sin portfölj genom kvotering.

Det gick inte så bra. Då Jan Guillou återkommande har gett sig på den autonoma vänstern i fräna (och synnerligen ogenomtänkta) inlägg. Taskig miss av Sabuni, men värre blir det.

Politik handlar om trovärdighet. Då bör man vara konsekvent i sina resonemang. Här brister det fullständigt när vår minister börjar veva hej vilt. Hennes utgångspunkt är att den autonoma vänstern ”hotar demokratin” genom sitt olagliga våldsanvändande. Ett våld som nästan uteslutande riktar sig mot nazister och närstående grupper på högerflanken. (Huruvida detta är bra eller dåligt kan man ju diskutera, men hör inte till ämnet.)

Under våren år 2003 stod hennes dåvarande partiledare Lars Leijonborg på barrikaderna. Han ville att Sverige skulle likt vårt grannland Danmark delta i anfallet på Irak. Ett krig som var ett brott mot internationell rätt och Förenta Nationernas stadga artikel 2 § 4. (Huruvida detta var bra eller dåligt kan man diskutera, men hör inte till ämnet.)

Vi vet alla vad som hände, under den efterföljande ockupationen fortsatte slakten av företrädesvis civilister. Ett krig som enligt den brittiska medicintidskriften The Lancet bara efter några år hade kostat över 600 000* personer livet. Ockupationstrupperna bröt systematiskt mot krigets lagar. Oavsett vilket, så är det inte själva poängen. Utan att denne Sabuni företräder ett parti som utan problem uppmanar till illegala våldshandlingar som i paritet med de Antifascistisk aktion (eller Svenska Motståndsrörelsen för den delen) utför framstår de senares som en fjärt i rymden.

b52En fågel? Ett plan? Nej, folkpartiet!

Hennes parti  drev en politik som innebar ett medvetet brott mot freden. Den som kan sin historia vet att det var ett av de fyra åtalspunkterna under Nürnbergprocessen. Fällande dom under den åtalsrubriken innebar samma snara som Saddam Hussein sedermera fick dingla i.

Det är för mig fullständigt obegripligt hur människan vågar öppna munnen i frågan med det bagaget.  Hur var det nu med att städa framför egen dörr?

* Siffrorna debattateras ständigt. Iraqi Body Count har klart lägre, kring 100 000 personer. Men det är irrelevant i sammanhanget då AFA och Revolutionära Fronten ligger på: 0. Vit Maktmiljön något dussin. Medan Sabuni & Co sprängde taket för länge sen.

Vår sköna nya värld i den postindustriella och klasslösa tiden
juli 20, 2009

Med måttligt intresse har jag bläddrat igenom tidskriften Arena genom åren. Ungefär lika upphetsande som Neo. Det är väl mest Magnus Lintons envisa problematiserande av narkotikafrågan som ger något. Givetvis svävar de i väg  när de svarar på den senaste kritiken i DN.  De tror själva att de ställer svåra frågor – när de i själva verket undviker de frågor som är högst relevanta i vardagen för befolkningsmajoriteten för att konstruera problem ute vid kanten. Men den kritiken avfärdar de med att ”[d]et endimensionella klass­begreppet är oanvändbart i vår tids post­industriella samhälle.”

Kära Karolina Ramqvist, Devrim Mavi och Per Wirtén.

1. Var ältas detta ”endimensionella klassbegrepp”? Vem pratar överhuvudtaget om klass idag? Det försvann någon gång på 80-talet och har inte setts till sen dess.
2. Var finns detta ”postindustriella samhälle”? Statistiska trollkonster. Det kan vara en fördel att man gör en analys av samhället innan man börjar driva politik.
3. Är en arbetare mindre arbetare för att denne även har ett kön, en etnisk tillhörighet, eventuellt funktionshinder eller frigående sexualitet? Tydligen enligt er.

Det här är urtypen av ”intellektuella” ur kulturvänstern som överhuvudtaget inte är intresserad av några grundläggande förändringar av samhället – för då skulle de ju förlora sin egen position som de upphöjt kan kvittra från.  En demokratisering av ekonomi, politik och kultur skulle visa att de varken är mer kompetenta eller bildade än oss andra. Därför föredrar de att ställa ”svåra” frågor om lite diskriminering här och lite marginalisering där.

AFRICA-CHINA-JAPAN-WILDLIFE-IVORYSka vi bygga ett torn att kvittra från?

Tjat om extremister
juli 18, 2009

Hur var det nu? Kalla saker och ting vid deras rätta namn. En tomte är en tomte och en nazist är en nazist. Men tydligen inte helt enkelt för åklagarmyndigheten i Nürnberg. Börjar man skära i yttrandefriheten får man den här typen av absurda situationer.

Sedan blir det än mer tokigt att benämna en trädgårdstomtes eventuella nationalsocialistiska sympatier som ”extremistiska” i dess egna hemland! (Man glömmer lätt att nazisterna fick som mest 37 procent i ett ”fritt” val).

Eller är det ett långsökt skämt med syfte på extremiteter och den höjda armhälsningen? Förmodligen.

NaziSanta1944Ja ja, ska vara snäll!