Trots att DN: s ledare lyckas pricka rätt i sak – kommunen ska inte sälja ut sina tillgångar till underpris. Oavsett om inskränkningen av det allmänna kallas för ”avknoppning” eller privatisering. Så bygger det på helt snurrigt argumentation.
”Det är inget fel på antagandet att konkurrens kan ge högre effektivitet.”
Klassisk marknadsargumentation. Något journalister aldrig synar. En retorisk bluff som fortfarande står sig bra. Först måste man fråga sig vad som menas med ”effektivitet”. För det är ju knappast samma sak för aktieägare, arbetare, skattebetalare eller mottagare av ”effektiviseringen” (patienter, elever, kunder, medborgare). Den billigaste pensionären är ju död och begraven för länge sedan. Så ”effektivitet” hänger inte i luften. Den är relaterad till olika intressen och behov och därmed ”ideologisk” betingad.
Ett exempel: En liten kostnadsökning på ett äldreboende i form av en längre utflykt per vecka kanske fördubblar behovstillfredställelsen för de berörda (vårdare och boende) och ökar därmed effektiviteten mycket mer än vad en omorganisation och bespraring ger i ”effektivitetsvinst”. Men det är aldrig det perspektivet som ges.
För det andra så verkar den här ”effektiviseringen” trollas fram från ingenstans. Plötsligt bara infinner den sig. Men samma människor som kraxar vilt om konkurrensens väl brukar även gagga om att det inte finns några gratisluncher. Att allting kostar. Det brukar anföras mot förslag som skulle ge medborgarna saker ”gratis”. Aggressiviteten mot biljettfri kollektivtrafik är väl känd. Men när det kommer till effektivisering då jävlar är det gratis!
Som sagt, det finns inga fria luncher. Någon måste betala*. Frågan är vem?
Den omtalade ”effektiviseringen” bekostas genom att öka tempot och/eller att färre personer gör samma sak. Det innebär att någon betalar genom stress, värkande leder och oro. Det blir väldigt tydligt i arbete med andra människor. Men också i slarv för att man inte hinner med – som kan bli direkt kontraproduktivt, som när städare inte hinner putsa och feja ordentlig så folk tvärtom blir sjuka när de besöker vården (sjukhussjukan).
Det målas ofta upp en bild av en ofantlig byråkrat med onödigt pappersvändande som skulle kunna ”effektiviseras” bort genom en ”rationell” omorganisation. Det existerar inom alla stora system, både offentliga och privata. Och är nästan ofrånkomligt – om man inte vill demokratisera makten. Men då tappar ägare och politiker kontrollen över verksamheten. Farligt.
Men sanningen är att Sverige ur ett internationellt perspektiv är väldigt ”effektivt”. Svinnet inom det offentliga systemet är marginellt, endast 2 procent. Korruptionen är låg. Den svenska sjukvården ligger alltid i topp. Skattebetalarna får verkligen valuta för pengarna, som det heter. Men ändå detta tjat om ytterligare ”effektiviseringar”.
Men det handlar om något annat. De vill göra marknad av det. Av oss alla.
* Det bör noteras att pengar är papperslappar och binära tal i datasystem. De kan möjligen ätas, men knappast bygga hus, odla mat eller plåstra ihop ett brutet ben. Det är arbete som står för den mänskliga försörjningen.
samma skit - här som där 